Ja, det är ju kvällens stora fråga.
Jag har påpekat för J i över en veckas tid nu att det känns som att man är mindre värd än det där jävla spelet och hans dator, vi gör aldrig nåt ihop, så fort han spelar så skiter han i precis allt annat än just spelet. Hur svårt kan det va att faktiskt hjälpa till med enkla hushållssysslor eller sina egna barn? "Men jag är ju mitt i en fight" jaja, va spelar det för roll? det är ett spel.. ETT SPEL!
Borde inte famljen o det komma först? Nä, tydligen inte.
Tänk att man kan va så förbannat korkad att man går på alla löften, och dom där orden som får en att tro att allt kommer bli skitbra igen. Det va bara ord, inget han verkade mena öht. Men men.. man lär av sina misstag. Jag har fått nog. Han får välja antingen mej eller datorn. Väljer han datorn, så är det ju inte svårare än att han packar ihop sina saker och försvinner härifrån. Väljer han att stanna, då ska WoW bort från datorn. Inte mer med det.
Nu ska jag sova.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar