ensamhet

Ja, trots att jag har barnen och Johan, så känner jag mej riktigt ensam.. dels så känner man inte en människa i den här stan å man sitter bara hemma o glor.
Enda gångerna man kommer iväg och gör nåt, det e när man åker på hundutställning, men hur ofta är det på en skala? 4-5 ggr/år ?

Johan har iaf fördelen att han har vänner här, han kan sticka iväg när det passar honom. Men det är ju just det, det är HANS vänner, inte mina vänner, utan bara hans.

Iofs så har jag aldrig vart mkt för att umgås med folk, men ibland kan det va skönt att känna sej som en människa och inte bara som en mamma.
Jag har försökt förklara för Johan hur jag känner, men det är lönlöst.. han verkar inte bry sej ändå, för allt fortsätter ju precis likadant iaf. Ingen förändring nånstans.

Hur har egentligen alla andra småbarnsföräldrar det? Är det så att mamman alltid är hemma med barnen medans pappan är ute och festar, träffar kompisar osv?
Gör dom aldrig nånting ihop utan barnen? eller gör dom bara saker en och en och aldrig tillsammans?

Tycker man läser jämt o ständigt om hur alla andra har det så bra, dom har så roligt ihop osv, varför kan inte jag o Johan ha det likadant? vi gör saker ihop ungefär 3 gånger/år.

Nåja, nu har jag gnällt färdigt för ikväll
natti natt