Dunderförkyld

Here we go again..

Ungarna började på nytt dagis för en månad sedan, å förkylningarna avlöser varandra. Alltid samma visa när dom börjar på ett nytt ställe suck.
Nu är ungarna friska, medans jag sitter här med hosta, massa feber och snorar som en gris. Skitkul.

Jag har funderat lite senaste veckan..

Jag och H har ju vart riktigt osams senaste månaderna och bara tjaffsat dom få gångerna vi har haft nån kontakt. Sen sågs vi när jag va uppe i Stockholm sist, å då var allt som bortblåst.
Från att jag mötte honom vid pendeln i Stockholm på fredagen och fram tills vi sa hejdå på tågstationen i Norrköping på söndagen så var allt precis som förr. Helt otroligt hur fort sånt kan vända.
Sen att det kanske inte riktigt gick som vi hade planerat från första början, det är en helt annan femma.. men jag klagar inte, nu är vi ju iaf sams igen :P


Nog om det.

Nu när jag kom hem efter att ha lämnat ungarna på dagis låg en liten näbbmus på min uteplats, normalt sett brukar dom väl springa iväg fort som fan, men den här bara sitter där. Gissar på att den är skadad på nåt sätt, för det känns inte normalt att man nästan kan klappa den :S

Näfan, jag ska bädda ner mig en stund. Det bankar o låter från alla håll nu när dom bygger om överallt, så det är väl ingen risk att man lyckas somna, men d skadar ju inte att göra ett halvseriöst försök.