Nattsudd

ja då sitter man här igen då. Klockan är just nu 02:07, och jag borde sovit för längesen.

I söndags (den 5e:e april) fyllde min tjej 3 år.. stor kicka nu. Tänk att man för 3 år sedan satt med en liten nyfödd plutt som inte gjorde mkt annat än åt och sov. Tiden har gått så enormt fort, lite för fort faktiskt.

Vi firade henne med paket och en fjärilstårta, som faktiskt (i mitt och Elicias tycke) blev jättefin.
Hon skulle ju naturligtvis dekorera själv, med nonstop haha.

Jaja, nog om det, jag har skrivit ett inlägg om hennes födelsedag innan, men jag glömde nog publicera det, så får väl göra det sen.

Just nu snurrar en massa tankar i min skalle, sitter o lyssnar på Dj Limmer - Close your eyes, och det gör väl knappast saker o ting bättre.
Hittade en låt, som jag lyssnade på när Mulle hade avlivats med.. eller ja.. jag lyssnade på flera stycken faktiskt.. men iaf..

Här är en iaf..


Jag saknar den hunden så otroligt mkt fortfarande. Om jag skulle kunna ångra en sak i mitt liv, så skulle dte helt klart va att jag avlivade honom. Jag vill ha honom liggandes här vid mina fötter, höra hans tassar mot golvet när han sprang runt med en strumpa i munnen, gå våra långa promenader, ha honom liggandes jämte mej i sängen och veta att han fanns vid min sida oavsett om jag var ledsen, glad eller arg.
Han var inte världens lydigaste eller mest väluppfostrade hund, mne jag älskade honom så enormt mycket.
Kommer ihåg när vi träffade Johan första gången, tåget var försenat, så vi var inte framme i Norrköping förrän kl 2 på natten. Där stod jag med packning och två hundar och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen.
Innan Johan vågade komma nära, så var jag tvungen att sätta på Mulle munkorgen, för han stog och morrade långt ner i halsen, visade tänderna och raggen rest på HELA ryggen..

Men efter en stund gick det bra att hälsa. Vi påbörjade den låånga promenaden hem till honom, från resecentrum upp till Hageby, ja, det är en jävla bit att gå upptäckte jag.
Men hundarna var nöjda efter en långpromenad efter 6 timmars tågresa.

usch jag kan skriva hur mkt som helst om honom, min lilla lilla underbara hund. Kommer aldrig få en hund som honom igen, även om Hannibal faktiskt är väldigt lik honom i sättet.

Nu ska jag gå o lägga mej innan tårarna börjar forsa här.
natti natt