Tänk att man kan sakna någon eller något så enormt mycket. Idag är det 2 år sen min lilla svart/vita pälsboll lämnade oss. Min lilla Balto. Världens mysigaste hund. Det är sjukt att man under ett års tid tvingades avliva två helt underbara hundar. Men så är det ibland.
Idag skiner solen iaf, vilket då innebär att man mer eller mindre bor i lekparken, rätt skönt att bara sitta o glo, att jag numera är solbränd som fan o ser ut som en neger är väl sånt man får stå ut med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar