Snurrigt

Just nu är allt bara en enda jävla röra i min skalle.
Senaste dygnen har jag tänkt en hel del på johan och hur allt kommer bli i framtiden. Jag saknar faktiskt honom, inte själva förhållandet, men just hans sällskap, eller ja, sällskap öht. Vi hade trots allt några bra stunder ihop även om största delen av förhållandet bestod av bråk.
Nåja nog om det.

Nu är det iaf mindre än en vecka kvar tills man åker iväg te Gbg, tågbiljetten är fixad ( ena resan iaf) och nu är det bara o vänta på att dagarna försvinner sakta men säkert.
Ska bli intressant o se hur fan jag ska lyckas hinna med ett tåg som går 08:37 och innan dess hinna släpa med mig hunden, hans bur, packning och hämta ut biljetten. Men det får väl gå. Får se hur fan man ska lösa det med hannibal under tiden vi är på liseberg bara, men det får gå. Han kan ju lämnas ensam iaf. Det är ju alltid ett plus.

I morse fick jag lite sovmorgon med. Elicia sov nere hos sin farmor och Hugo ville inte vakna förrän kl 9 i morse, fy fan så skönt det va att sova ut ordentligt.

Nu ska jag lägga mig på soffan, slöglo på tv:n och försöka få tankarna att sluta snurra.